27 dagar kvar till det stora loppet där Konung Gustaf Eriksson från ätten Wasa spårat vilar en viss tillförsikt i den Lovellska lekamen. Det kommer att gå, det kommer att gå och det kommer att gå fantastiskt bra ekar just nu tankarna varje stund mellan pannbenen.

Nu har jag äntrat snön några gånger och det känns riktigt bra. I vart fall nerför. Igår körde jag mitt 6e snöpass. Det första var kanon, likt en kalv på grönbete jublade jag vid varje stavtag. Folk runtom banan i Hindås undrade vad som försiggick.

Pass 2-5 var tunga, inte alls lika roliga. Likt en bulldozer kändes det jag som jag enbart inriktade mig på att förstöra de fina spår som alla dessa funktionärer på Landehof genom svett och försorg byggt upp. ( Vilka eldsjälar detta är. På nätter sprutar de konstsnö, på dagar skottar de iordning och spårar, helt ideellt. Tack för det säger vi utövare!)

Dags för en egencoaching. Hur ligger jag till? Vad behöver jag? När startar jag? Allt för att klara mitt mål att likt en fällkniv passera mållinjen i Mora och njuta på hotellet i Tällberg.

Ringer J-A Willèn. Dotterns klasskompis pappa som KAN åka skidor. Här är det RÅDGIVNING som gäller. Praktiska tips vad som är bra för mig i min skidåkning, för min kropp. KANON! -Var inte så nyfiken, titta på skidspetsarna istället för att titta långt framåt. Och vips släppte min smärta i nacken. – Krama inte stavarna, de sitter ju ändå fast med kardborreband, lita på det. Och vips kändes det mer avslappnat i åkningen. Så höll det på. Ringde svägerskan som är en fantastisk duktig massör (kan jag verkligen rekommendera) och vips kändes ryggen  som när jag var runt 25.

Genom coaching ställer vi frågor för att hitta vår inneboende potential. Genom rådgivning får vi praktiska tips för att öka vår kunskap. En oerhört bra kombination. Plantera in kunskapen, använd den och Vips så har vi kompetensen. Det är då vi förändrar oss själva, det är då det händer saker, det är då vi utvecklas, det är då vi når våra mål i Mora.

Vi kan kalla det erfarenhetscoaching. Dock gäller det att vara lite försiktig med råd och annat så det inte övergår till besservissersyndromet. Då går det aldrig in hos den som behöver det. Det är ägandeskapet som är viktigt, när vi äger lösningen, när vi påverkar den själva och vi känner motivation till det hela gör vi det med glädje och hur bra blir inte det?

Som ni märker, just nu är jag på rätt väg, så till den milda grad att jag, Mattias, Janne och Claes anmält oss till ett seedningslopp i Ulricehamn som mäter 42 km. Längsta sträckan jag hittills åkt är 1.2 km. Say no more!