För ca 38 år sedan vaknade jag en tidig vårmorgon hos mina underbara morföräldrar Holger och Greta i huset Annehill. Jag minns känslan när jag sakta tog mig ner för den branta trappan som knarrade på varenda mm av trappsteget där foten placerades. Jag höll mig krampaktigt i ledstången för min morfar var rädd om sina barnbarn och påpekade högt och tydligt ca 211 ggr om dagen att trappan var livsfarlig.- hrrm hördes det med mycket dov röst bakom tidningen. -Spring inte i trappan barn, precis som Alfons pappa när han leker med sågen för övrigt. Jag tog mig genom hallen och där satt han. Kl var ca 05.30 på morgonen och min kära morfar satt och sörplade kaffe på fat med sockerbiten mellan läpparna och tittade ut mot vårgrönskan. – Hej du, hej du sade han och log.
Går det att lära gamla hundar sitta? Går det att ändra attityder på arbetsplatser där vi tycker att det behövs förändras? Går det att ändra negativa medarbetare som bara säger NEEEJ?
Svaret är JAAAAA! Allt är möjligt när vi talar om framtiden. Vad man dock skall ha med sig på resan är respekten för historien. Känslan för attityden som sitter i väggarna. Värna om kulturen.
Ibland kanske vi coacher, chefer och andra förändringsbenägna personer kör på lite för snabbt. Då det hela tiden gäller att tänka nytt.
-Ok, det var nuläget. Nu inriktar vi oss på handlingsalternativen. Ok, då kör vi. Detta gillar jag fast det gäller att ha förståelse och respekt med sig på vägen.
Med handling skapar vi utveckling. Med utveckling är vi med och förändrar världen till det positiva. Fast ibland, ja faktiskt alltid är det bra att stanna upp en stund och reflektera. Lever jag mina värderingar? Hur påverkar detta ekologin och de runtomkring mig?
Tidigare har jag arbetat i ett stort, väldigt stort bolag. Traditionen är anrik ända bak till 1636 när Axel Oxienstierna bildade detta verk. Styrkan i företaget ligger just i traditionen. En fantastisk lojalitet hos personalen. Kunskapen är mycket stor och kvalitetstänket ibland nästan FÖR bra. När det sedan kommit personer utifrån in i olika chefsled eller HR funktioner med fantastiskt goda tankar, kunskaper och idèer om vad som skall göras har det ibland blivit lite galet. Detta just för att man glömt traditionens makt, arbetsplatsens kultur och medarbetarnas erfarenhet. Förändringar är nödvändigt. Vi alla reagerar på förändringar fast på olika sätt. Frågorna kommer tillbaka.
Går det att lära gamla hundar sitta? Går det att ändra attityder på arbetsplatser där vi tycker att det behövs förändras? Går det att ändra negativa medarbetare som bara säger NEEEJ?
Svaret är återigen JAAAA! Vi kan påverka det vi kan påverka. Vi kan påverka oss själva och hur vi ser på problem, andra människor, attityder och kulturer. Vi kan sätta oss i i historien, lära oss av den. Sätta oss i medarbetarnas situation, lära oss av den. Därigenom kan vi få den förståelse och kunskap som krävs för att möta medarbetaren, historien och samtidigt också oss själva och göra problemen till möjligheter.
Det är de små stegen som gör förändring. Ibland tror vi nog att det sker större saker på vår jord är vad som egentligen är fallet. Själv tycker jag att jag åstadkommit en otrolig förändring de senaste åren på många fronter. Eller hur är det egentligen?
Igår kl 05.30 gick jag upp. Kände mig pigg så det var ingen idè att somna om. (Hände aldrig de första 35 åren jag lovar…) Satte på en kanna kaffe. Satte mig vid fönstret med min kopp och tittade ut. Då hör jag små trippande steg i trappan. Ner kommer Hugo, tittar på mig och ler och säger. Gommorron Pappa! Jag ler tillbaka som en viss snickare gjorde åt mig.
Känslorna 38 år bakåt i tiden kommer likt en härligt ljummen vårvind då jag sitter där på exakt samma sätt som min morfar. Då tänker jag, herregud vilken ”utveckling”. Jag har inget fat att surpla på och inget socker mellan läpparna. Nu är jag på väg att förändra världen…….